Böcker

Golden Globes 2018.

18:05


Okej, först lite bakgrundsinformation. I höstas såg jag en trailer för en film som heter Call Me By Your Name. Jag tyckte filmen verkade väldigt lovande, googlade lite, kom fram till att filmen var baserad på en bok och lade direkt boken i min Att läsa-lista (jag vill ofta läsa en bok förrän jag ser filmen den är baserad på). Efter mycket om och men slutade det med att jag lyckades få tag på ljudboken via Audible i slutet av november (med Armie Hammer som uppläsare, mmm), lyssnade på den på mindre än ett dygn, och lyssnade direkt på den igen. För så bra var den! Efter det har jag sett på och läst ett dussintal intervjuer och Q&A's med skådisarna och regissören, beställt det fantastiska soundtracket på vinyl och jag har med hjälp av internets krafter redan lyckats få tag på filmen (don't worry, jag ska nog se den på bio också!) Ja, det är på den nivån av crazy.

Nåja, det är alltså bakgrunden till att jag inatt vaknade kl. 02.00 för att kolla på Golden Globes-galan som sändes live från USA. Har många år kollat på Oscarsgalan men det här var min första Golden Globes. Call Me By Your Name vad nominerad till tre priser, och jag var säker på att den skulle kamma hem åtminstone ett av dem.

Tror ni det hände va? NÄ!

Hade på känn att Armie Hammer kanske inte skulle vinna i birollskategorin, och jag var inte säker på hur den skulle klara sig i Bästa film (trots att jag ju förstås tyckte den skulle vinna och den i allmänhet har fått svinbra respons från såväl kritiker som vanliga filmtittare), men kom igen, Timothée Chalamets fenomenala insats i filmen är olikt något annat jag har sett förr, han förtjänade att vinna för bästa huvudroll!

Efter att min värsta bitterhet hade lagt sig kunde jag dock se att mycket bra hände på galan också. Några höjdpunkter:
  • Oprah vann som första mörkhyade kvinna Cecil B. DeMille Award, och gav ett sjuhelvetes jävla brandtal som fick mig att i alla fall lite tro på en ljusare framtid för kvinnor
  • Natalie Portmans "here are the all-male nominees" då alla nominerade till Bästa regissör var män. Hennes stenhårda ansiktsuttryck då Ron Howard nervöst skrattade till och det blev obekvämt efter att hon sade det kommer forever vara en inspiration för mig.
  • att så många kvinnor och berättelser om och av kvinnor vann priser, så viktigt att vi kvinnor får den synlighet vi förtjänar (trots att det skulle vara trevligt med lite mer inklusion i form av t.ex. fler rasifierade kvinnor, men förhoppningsvis är det på väg åt rätt håll)
  • att alla bar svart i protest mot sexuella trakasserier
  • Connie Brittons poverty is sexist-skjorta 
  • Seth Meyers monolog
  • att Tarana Burke, kvinnan som startade #metoo-rörelsen för över tio år sedan, var på plats tillsammans med Michelle Williams. Även många andra representanter från diverse organisationer som arbetar för jämställdhet var där, och alla var rasifierade kvinnor om jag kommer ihåg rätt vilket gjorde mig väldigt glad <3
  • Aziz Ansari blev första mannen med asiatiskt påbrå att vinna Bästa skådespelare i en TV-serie (musikal eller komedi)  never mind he's a douchebag och Sterling K. Brown blev första mörkhyade mannen att vinna Bästa skådespelare i en TV-serie (drama)
  • Barbra Streisand om att det var 34 år sedan hon blev den första och enda kvinnan att ha vunnit pris för Bästa regissör. "That was 34 years ago?! Folks! Time's up!"
Så helt skit var det ju absolut inte, trots att jag fortfarande är bitter över hur Call Me By Your Name kunde bli så förbisedd. Håller tummarna för Oscarsgalan istället nu då.

Allmänt

Finland 100 år.

23:58

Jag vet att Finland är långtifrån perfekt. Vår politik är just nu mer högerinriktad än vad jag är helt okej med. Precis som i många andra delar av världen blåser högerextrema vindar kallt genom vårt land, och senast idag demonstrerade nazister på gatorna i Helsingfors. Vi är fortfarande inte jämställda fastän många kanske vill tro det (bara att kolla in #dammenbrister för ett färskt bevis på det). Finland har ännu mycket att jobba med, helt enkelt.

Men nog är Finland bra på så otroligt många vis också. Jag följer med USA:s politiska läge en del, och varje gång jag läser om deras korrupta politik och helt absurda system får jag en påminnelse om hur lyckligt lottad jag är som råkade födas i Finland. Ända sedan jag var liten har jag fått höra att det är som en lottovinst att födas i Finland, och ju äldre jag blir desto tacksammare blir jag för den vinsten. Och vet ni, förra veckan bestämdes det att Nordiska Motståndsrörelsens verksamhet ska förbjudas i Finland, något som gör mig hoppfull inför framtiden.

Så att få vara med när Finland firar sin 100-årsdag känns nog allt lite speciellt. Hela året har det ju firats och pratats om det, men ikväll nådde firandet alltså sin kulmen. Tittade på slottsbalen i goda vänners lag, och då Finlandia-hymnen spelades över bilder av landskap och fyrverkerier var det kanske lite (läs: mycket) känslosamt ändå.

Så, ja. Grattis Finland, till 100 år av självständighet. Jag är tacksam för tidigare generationer som har lyckats bygga upp det här landet till vad det är idag, och är lycklig över att få vara finländare.

Feminism

Revolutionen är igång, är ni redo?

20:43


För det är åtminstone jag och  6 110 andra finlandssvenska kvinnor. Vittnesmål om de mest fruktansvärda övergrepp som har begåtts i vår lilla ankdamm har äntligen fått se dagens ljus då dammen brast igår.

Nu räcker det. Vi tänker inte vara tysta längre. Vi vill att våra kroppar ska få vara våra egna. Sexuella trakasserier och övergrepp måste få ett stopp!

Gå in och läs uppropet och vittnesmålen på



#dammenbrister

Studier

Patriarg.

19:33

Vad göra en dag då man hatar patriarkatet extra mycket och till råga på allt har mens? Man går från ÅA tidigare än man tänkt och tar ett varv i mataffären där man köper årets första glögg, pepparkakor och choklad. Sedan promenerar man hem, sätter på en halvbra TV-serie och avnjuter det goda man nyss köpte. Sedan mår man lite bättre, trots att patriarkatet fortfarande existerar och man fortfarande har flera dagar kvar av mensen.

Var ett tag sedan jag bloggade nu igen. Kanske det är såhär mitt bloggande är dömt att fortsätta,  att sporadiskt då och då skriva när jag känner för det, utan några desto större krav? Låter rätt så nice i mina öron.

Under november månad kom det plötsligt ungefär fyrfaldigt med studiebörda efter september och oktobers enda norskakurs. Därför är det ganska stressigt läge nu med massor av deadlines och endast tre veckor till jullovet, men det brukar nog fixa sig. Kan knappt fatta hur fort den här hösten har gått, och sen i januari ska jag börja med gradun och dessutom är det sen bara ett år kvar tills jag måste börja söka arbete som lärare. HJÄLP, vart har de här åren i Vasa tagit vägen?


Film och television

We are all notes in this beautiful concert of existence.

20:05


Nu hörni har jag ett TV-serietips som heter duga åt er (ignorera bara att jag inte har bloggat sedan mars och nu plötsligt dyker upp igen). Mozart in the Jungle är en originalserie från Amazon och har fångat min uppmärksamhet som ingen TV-serie har gjort på väldigt, väldigt länge. Det handlar om en fiktiv symfoniorkester i New York som får en ny dirigent, Rodrigo, som med sina kreativa och ibland galna visioner omkullkastar allt som orkestern och dess ledning tidigare har trott sig veta om hur man leder en orkester. På vägen mot hans vision om en orkester i världsklass får vi följa med motgångar och framgångar samt möta många människor, bland annat Hailey, en oboespelare med stora drömmar.

Jag tror att det är blandningen av musik, intressanta karaktärer och seriens ibland rätt så absurda framtoning och storylines som har fått mig att fastna. Serien är rolig men får en ändå att bry sig om karaktärerna och vad som händer med dem. Visuellt är den också fin (speciellt Gael García Bernal som är en väldigt vacker man att vila ögonen på och hela orsaken till att jag klickade igång serien överhuvudtaget hehehe).

Några saker som jag vill nämna som jag tycker är extra bra:
+ dialogen känns naturlig och det verkar som att skådespelarna har frihet att improvisera
+ många kvinnor i centrala roller, serien klarar Bechdel-testet galant
+ karaktärer i olika åldrar
+ manliga huvudrollen är för en gångs skull inte vit
+ på tal om det så är Rodrigo en kreativ själ och lever för musiken, vilket frångår den typiska macho-macho-manligheten som jag tycker man brukar se i filmer och TV-serier
+ serien har många olika slags karaktärer med t.ex. olika sexualiteter, homosexualitet och bisexualitet får ta plats utan att det är någon stor grej. Jag skymtade även en handikappad orkestermedlem i bakgrunden i ett avsnitt (denna karaktär skulle i och för sig kunna få ta mer plats men man kan kanske inte kräva för mycket)
+ jag är lite kär i både Gael García Bernal (Rodrigo) och Lola Kirke (Hailey), de verkar båda vara så härliga typer med bra värderingar
+ Lola Kirke rakar sig inte under armarna i sitt privatliv och har tagit med det till sin karaktär, vilket jag älskar! (ps. hon rakade sig inte under armarna till årets Golden Globe och det är så jävla badass i den här kvinnohatiska världen och jag vill vara som henne)
+ den har vunnit två Golden Globes (bästa musikal/komedi + bästa manliga huvudroll) och två Emmys vad jag vet om
+ den här scenen som kanske är min nya favoritscen någonsin


Och! Om ni tror att man måste älska klassisk musik för att gilla den här serien har ni fel. Jag var rätt neutralt inställd till klassisk musik före jag såg serien, men efter att ha sett den så har jag en helt ny uppskattning för den. Det sista av min kandidatavhandling skrevs med klassisk musik spelandes i hörlurarna, och mina promenader har förbättrats avsevärt när jag har min spellista med diverse klassisk musik på.

Det här blev ett långt inlägg, men jag älskar verkligen den här TV-serien. Jag upptäckte den för två månader sedan och i skrivande stund ser jag om den redan för fjärde eller femte gången. Jag tror att fjärde säsongen släpps i december och jag vet inte hur jag ska klara av att vänta så länge.

Den är som sagt en Amazon Original, och just nu är Amazon Video gratis i en vecka, därefter kostar det 2,99€ i månaden i sex månader framåt. Tyvärr är inte tredje säsongen tillgänglig där, men då kan ni skaffa Viaplay för där finns andra och tredje säsongen (första fanns också förut men inte längre). Viaplay är gratis första månaden och sen kostar det 9,90€ per månad. Iväg och bli hänförda!

Allmänt

Halvvägs till 50.

22:53

Jag för typ 24 år sen
24ish år sen, på mommo och moffas gräsmatta.

Och så var hon 25 då. Halvvägs till 50. Med ena foten i graven och den andra på ett bananskal.

Nädå, så dramatiska ska vi väl inte vara. 25 år känns ännu helt okej. Men nästa år när jag blir 26... Då kommer det kännas konstigt, att officiellt vara närmare 30 år än 20 år. HYI!

Förra året skrev jag inget inlägg på min födelsedag, så då gjorde jag inte heller någon lista över vad jag hade gjort sen min förra födelsedag. Men nu när mina gäster har gått hem och jag är sådär lagom dåsig så känns det som ett helt okej sätt att avsluta min födelsedag på.

Så, without further ado: ett urval av vad jag har gjort sedan min förra födelsedag, i ingen särskild ordning förutom den ordning som jag kommer att tänka på de här sakerna.

  • börjat skriva kandidatavhandling
  • sett Muse för tredje gången
  • sett Green Day för fjärde gången (i Stockholm till och med!)
  • köpt ny (begagnad) telefon
  • i misstag förstört nämnda telefon och hatat mig själv
  • sett Pleppo Två två gånger + träffat komedigenierna Ted och Kaj
  • sett Kent
  • haft intensiva praktikveckor
  • besökt Åland
  • klippt håret kortare än det har varit på länge
  • börjat äta mer och mer veganskt
  • möblerat om i min lägenhet
  • varit med i Wasaspexets manusgrupp + produktionsgrupp
  • varit till tandläkaren
  • vikarierat som klasslärare
Tror jag sätter stopp där. Shit så intressant, hoppas ni skriver ner allt detta! 

Nu ska jag hoppa in i duschen, sen ta en kopp kamomillte och läsa eller se på någon TV-serie/Youtube. Ska hålla min nästsista matematiklektion imorgon. Orkar inte ens vara nervös längre, trots att fredagens lektion gick under förväntan och jag säkert borde vara nervös. Men orkar faktiskt inte, det är ju bara den här kommande veckan kvar av praktiken så det känns inte lönt att stressa upp sig massor nu längre.

Puss å kram.


Studier

Lever, andas och svettas matematik.

21:14

Ja, det känns verkligen som att jag gör det just nu. Fem matematiklektioner bakom mig, tre kvar + två modersmålslektioner. Huhhu, praktik är nog krävande och det känns som att jag hela tiden har en stor boll av stress någonstans i maggropen, men det känns som att den bollen minskar för varje lektion jag håller. Bara nästa vecka kvar och så är tre av sammanlagt fyra praktikperioder avklarade, härligt!
Icke att förglömma att praktiken också är väldigt givande trots stressbollen. De senaste två lektionerna har jag fått höra av min handledare att det löper på väldigt bra och att jag har tagit till mig all feedback jag har fått, och det är ju alltid trevligt att höra. Har definitivt lärt mig massor på de här veckorna och känner att jag har utvecklats enormt. Om inte i annat så åtminstone i att undervisa matematik i åk 1-2.

Nu ska jag fortsätta fundera lite på fredagens lektion, har en ganska klar bild av vad jag vill göra, men måste planera lite mer detaljerat ännu. Eller så läser jag lite istället, hehehehehe. Puss å kram!

Flickr